Sverige vs Norge – Vem driver den smartaste spelpolitiken?
Publicerat 2026-06-25 13:38
Det är en av de mer underskattade frågorna i nordisk politik: hur bör ett land egentligen reglera spel om pengar på bästa sätt? Svaret är allt annat än enkelt, och ingenstans syns det tydligare än när man jämför Sverige och Norge – två grannländer med nästan allt gemensamt, men med helt olika spellagar.
Norge håller fast vid monopolet
Norge är, lite slående, det sista landet i Skandinavien som fortfarande håller fast vid ett renodlat statligt monopol. Det är endast Norsk Tipping och Norsk Rikstoto som norskar får spela hos. Ingen privat aktör, vare sig inhemsk eller utländsk, kan få licens för att erbjuda kasinospel eller betting i Norge. Detta är precis i likhet med Sverige innan den nya spellagen som kom 2019.
Grunden för det hela är Pengespilloven från 2022 (en moderniserad samlad lag som ersatte äldre splittrade regelverk), och det är Lotteritilsynet, den norska spelmyndigheten, som har ansvar för tillsyn. Norsk Tipping ägs till hundra procent av den norska staten och lyder under Kulturdepartementet. Tanken är enkel och principfast: kontrollerat spel ger färre spelproblem, och överskottet ska gå tillbaka till samhället, till idrott, kultur och välgörenhetm, inte till privata aktörer med vinstintresse.
Vinsterna från Norsk Tipping och Norsk Rikstoto är skattefria för spelaren. Väljer man däremot att spela på ett utländskt kasino, vilket är juridiskt grumligt men i praktiken inte straffbart för den enskilde spelaren – kan vinster bli skattepliktiga om de överstiger 10 000 norska kronor.
Det som verkligen skiljer Norge från sina grannar är attityden till utländska operatörer. De är i princip förbjudna att marknadsföra sina tjänster till norska spelare, och sedan 2025 har Lotteritilsynet börjat implementera DNS-blockering av olagliga spelsajter. I maj 2024 antog Stortinget lagändringar som ger myndigheten befogenhet att kräva att internetleverantörer blockerar sajter som erbjuder spel utan norskt tillstånd. Samma år bötfälldes fotbollslegendaren John Arne Riise med 40 000 kronor för att ha marknadsfört ett utländskt spelbolag i sociala medier.
Sverige gick från monopol till öppen licens
Sverige tog ett annat vägval. Den 1 januari 2019 trädde en helt ny spellag i kraft, och med den bytte Sverige ut sitt gamla statliga monopol mot ett licenssystem öppet för privata aktörer. Alla bolag som vill verka på den svenska marknaden ska ha en licens från Spelinspektionen, oavsett om de är svenska eller utländska. I slutet av 2024 hade 563 licenshavare aktiva tillstånd i Sverige.
Logiken bakom omregleringen var rättfram: spelare sökte sig ändå till utländska sajter, och det var bättre att ha dem i ett reglerat system med konsumentskydd och skatteintäkter än att låta dem spela i ett juridiskt vakuum utanför statens kontroll. Systemet kräver att spelbolagen betalar spelskatt, ursprungligen 18 procent av intäkterna, höjt till 22 procent från juli 2024. De måste även följa stränga krav på omsorgsplikt, bonusregler och ansvarsfull marknadsföring.
Spelinspektionen har också tillgång till verktyg som Spelpaus.se, där spelare kan stänga av sig från alla licensierade sajter med ett klick.


Spelmarknadernas utveckling 2019–idag
Sverige
Vid omregleringen 2019 var målet att 90 procent av allt spelande skulle ske hos licensierade aktörer. Det gick inte så snabbt som hoppades. Men trenden har gått åt rätt håll. Kanaliseringsgraden, alltså andelen av spelandet som sker hos licensierade bolag, låg på 86 procent på den konkurrensutsatta marknaden i slutet av 2024, upp från betydligt lägre nivåer vid lagens start.
Den totala omsättningen på den svenska spelmarknaden (licensierade bolag) uppgick till 27,8 miljarder kronor under 2024, en ökning med 2,8 procent jämfört med 2023. Kommersiellt onlinespel och vadhållning stod för nästan 18 miljarder av det. Sedan lagens start fram till januari 2024 har spelbolag med svensk licens bidragit med drygt 13,34 miljarder kronor till statskassan i spelskatt och det exkluderar överskottet från statliga bolag som Svenska Spel.
Bilden är ändå inte helt rosenskimrande. Trafiken till olicensierade spelsajter har ökat tiofaldigt sedan 2019, vilket tyder på att en del spelare aktivt letar sig runt regleringarna. Bonusbegränsningar och andra krav gör att vissa väljer illegala alternativ framför de licensierade. Det är en av modellens verkliga svagheter.
Norge
Den norska kasinomarknadens utveckling ser helt annorlunda ut. Det regulerade marknadens nettoomsättning (GGR) för Norsk Tipping uppgick till 10,2 miljarder norska kronor under 2024, en ökning med ungefär en miljard jämfört med 2023. Det totala reglerade spelmarknaden i Norge estimerades till 12,9 miljarder kronor under 2024, en ökning med 8,5 procent från året innan.
Det kanske mest anmärkningsvärda är att den oreglerade marknaden krymper, alltså att färre norrmän spelar hos utländska operatörer. Från att ha utgjort 15 procent av den totala spelmarknaden 2020 estimeras den nu till knappa 8 procent 2024. Myndighetstryck, betalningsblockering och DNS-spärrar börjar alltså faktiskt bita.
Norsk Tipping nådde 2 miljoner aktiva spelare 2024, en ökning på 11 procent från 2023. 150 000 fler norrmän spelade hos Norsk Tipping 2024 jämfört med 2023.
Utländska spelbolag: vem lockas dit?
Det är en känslig fråga, och svaren är inte svartvita.
I Sverige finns ett fullt fungerande system för licensiering av utländska aktörer, alltså inte ”utländska” per definition i traditionell mening, utan licensierade aktörer på en öppen marknad. Men problemet är att olicensierade sajter fortfarande attraherar en meningsfull andel av spelpublikens pengar. Trafiken till dessa sajter har vuxit dramatiskt sedan 2019, vilket tyder på att en hel del spelare lockas av mer generösa bonusar och färre restriktioner. De väljer helt enkelt aktivt bort dereglerade alternativen.
I Norge är situationen annorlunda. Formellt är alla utländska sajter olagliga på den norska marknaden. I praktiken har norrmän länge spelat på utländska kasinon i stor utsträckning, men trenden vänder. Det oreglerade marknadens andel av den totala spelmarknaden är på väg ner, från 15 procent 2020 till under 8 procent 2024. Det norska systemets kombination av betalningsblockering, DNS-spärrar och reklamförbud verkar faktiskt fungera.
Spelberoende: hur mår spelarna?
Sverige
Enligt Folkhälsomyndighetens Swelogs-undersökning från 2021 hade drygt 4 procent av den svenska befolkningen mellan 16 och 84 år någon form av spelproblem. Det är en siffra som bör läsas med viss eftertanke: 130 000 personer delade hushåll med en problemspelare, varav 40 000 var barn.
Antalet personer som fått behandling för spelberoende har ökat stadigt. Under 2023 behandlades drygt 1 000 personer inom specialiserad hälso- och sjukvård för spelberoende, jämfört med ungefär 200 personer 2010. Antalet självavstängningar på Spelpaus.se hade passerat 115 000 i augusti 2024.
Det är positiva signaler om att fler söker hjälp, men det vittnar också om ett verkligt problem som inte försvunnit med regleringen.
Norge
Norges siffror visar faktiskt en mycket positiv utveckling. Befolkningsundersökningen från Universitetet i Bergen, genomförd 2022 och publicerad 2023, visade en markant minskning i andelen problemspelare. 1,4 procent av befolkningen (55 000 personer) hade någon form av spelproblem 2019, men den andelen sjönk till 0,6 procent (22 000 personer) under 2023. Det är en dramatisk förbättring på bara fyra år.
Andelen ”moderata risikospillere” sjönk också, från 3,1 till 2,3 procent. Det är siffror som de norska myndigheterna med rätta kan vara stolta över och det antyder att monopolmodellen faktiskt skyddar de mest utsatta.
Att jämföra siffrorna rakt av är dock lite missvisande, eftersom mätmetoderna skiljer sig åt. Men trenden är tydlig: Norge har en lägre andel spelberoende än Sverige, och den andelen minskar.
Pengar till statskassan: vem tjänar mest?
Det är möjligen den fråga som är svårast att besvara rättvist, eftersom länderna är av olika storlek och har olika modeller för hur intäkterna räknas och fördelas.
Norge: Norsk Tippings överskott till samhällsnyttiga ändamål uppgick till 8,038 miljarder norska kronor 2024, vilket är 951 miljoner mer än 2023. Det är pengar som gick direkt till idrott, kultur och välgörenhetsorganisationer, fördelade av Stortinget och regeringen. Nettospelintäkterna ökade med 20,3 procent mellan 2020 och 2024. Det handlar om ett litet, kompakt system med låga kostnader och ett tydligt samhällsuppdrag.
Sverige: Den svenska modellen genererar skatteintäkter på ett annat sätt. Sedan omregleringen 2019 till januari 2024 har licensierade spelbolag betalat drygt 13,34 miljarder kronor i spelskatt och det exkluderar utdelningarna från statliga Svenska Spel, som sedan starten bidragit med nära 113 miljarder kronor i utdelning till statskassan. Den totala spelmarknaden i Sverige omsatte 27,8 miljarder kronor under 2024, och med en spelskatt på 22 procent är det en betydande summa som når statens fickor.
Den stora skillnaden är att i Sverige delas kakan med kommersiella aktörer, statens andel är en del av en konkurrensutsatt marknad. I Norge stannar hela överskottet i det offentliga systemet. Per capita och som andel av totala intäkter behåller Norge troligen en större andel av spelpengarna för samhällets räkning.
Är monopolet på väg att brytas i Norge?
Något har hänt de senaste åren i norsk politisk debatt. Fremskrittspartiet har sedan 2021 drivit frågan om att avskaffa monopolet, och inför valet i september 2025 har partiets representant Silje Hjemdal återigen lyft frågan med hänvisning till hur Danmark och Sverige hanterat sin liberalisering. Partiet Konservativt stöder också en öppen spelmarknad.
Om dessa partier skulle få majoritet i valet kan Norge stå inför en spelreform 2028. Det skulle i så fall vara ett historiskt skifte. Norge är idag det sista landet i Skandinavien med ett renodlat statligt monopol.
Kritikerna av det nuvarande systemet påpekar att Norsk Tipping gjort upprepade misstag: bland annat fick bolaget ett föreslaget vite på 36 miljoner kronor 2025 efter att ett tekniskt fel lät självutestängda kunder spela under flera månader.
Det är ironiskt att monopolets starkaste argument, konsumentskyddet, undergrävdes av monopolisten själv.
Sammanfattning: vem vinner spelpolitikdebatten?
Det beror helt på vad man värdesätter mest.
Norge vinner på: lägre andel spelberoende, mer pengar som förblir i det offentliga systemet, minskad spelkonsumtion hos olicensierade aktörer och en renare modell ur ett folkhälsoperspektiv. Siffrorna som visar att andelen problemspelare sjönk från 1,4 till 0,6 procent på fyra år är genuint imponerande.
Sverige vinner på: en mer dynamisk marknad med konsumentval, transparens kring vem som spelar var, teknisk innovation hos kommersiella aktörer och ett system som faktiskt erkänner att spelare söker sig till utländska sajter oavsett lagstiftning och väljer att ha dem i ett reglerat system istället.
Men om man tvingas välja?
Den norska modellen verkar, baserat på tillgängliga data, faktiskt skydda sina medborgare bättre från spelmissbruk och behåller en högre andel av spelintäkterna för samhällsnyttiga ändamål. Det är ett resultat som är svårt att argumentera emot, även för en spelmarknad som värdesätter frihet och konsumentval.
Det paradoxala är att just när siffrorna talar för Norge väljer norsk politik att titta mot Sverige och Danmark för inspiration. Kanske är det en påminnelse om att spelpolitik aldrig bara handlar om statistik. Det handlar lika mycket om ideologi, frihetssyn och vad man anser att staten ska ha kontroll över.
Källor: Lotteritilsynet, Norsk Tipping (årsrapporter 2022–2024), Folkhälsomyndigheten/Swelogs, Spelinspektionen, Statskontoret (slutrapport 2022:5), Wikipedia (Gambling in Norway), iclg.com, riksrevisionen.se











