Matchkrönika: Stormatchen gav ytterligare en skopa spänning

Publicerat 2019-10-20 19:15

Har den allsvenska tabellen någonsin varit så här tät? Det återstår att se vilka som står på pallplats när säsongen väl summeras. Året har hittills varit fantastiskt och för den neutrale fotbollsbetraktaren är nog denna avslutning den bästa att skåda. Fyra lag på samma poäng. Frågan om var SM-guldet kommer att hamna växer sig desto större.

Tillresta Malmösupportrar, totalt 2290, skapade stämning tidigt under uppvärmningen och det var de som lät högst. Busvisslingarna var dock inte få från hemmalagets supportrar och uppladdningen var med andra ord igång. Förberett på läktaren. Från hemma- och bortalaget.

Man kunde helt enkelt inte vara mer taggad på förhand, trots att Muamer Tankovic, Christiansen och en del andra saknades.

Den här matchen betydde ju så absurt mycket.

Och betydelsen skulle också visa sig i realiteten. Både i känslor och pyroteknik. På bortasektionen syntes  rök stegra ur de ting supportrarna höll i. Planen knappt inom synhåll, men bland dimman och hetsen på Tele2 Arena lät de högt. De fantastiska supportrarna från Malmö och Stockholm.

”För en positiv supporterkultur”, beskrev en banderoll. Det var det minst sagt.

Djurdjics match

Första 15 minuterna skulle, i likhet med uppladdningen, inledas starkast av Malmö. De minuterna åt man sig in i matchen och förde spelet.

Nikola Djurdjic, som sedan blev matchens man, inledde inte på starkaste vis. Lite felpositionerad och ofokuserad, spelade han fel, vilket gav Malmö läge att kontra. Marcus Antonsson tråcklade bollen vidare till Traustason som avlossade ett skott, men bollen far utåt.

I matchens femtonde minut skulle det dock vara dags. Och i händelsernas centrum skulle självklart Djurdjic, som dessförinnan stod för felpassningen, befinna sig. Han kom fint runt på kanten spelade in bollen i straffområdet och på den väl serverade passningen till Alexander Kacaniklic kunde denne i sin tur placerade in bollen bakom Johan Dahlin. 1-0 och Stefan Billborn sågs jubla högt.

Malmösupportrarna stannade trots detta inte av. Man fortsatte att heja fram laget, på ett troget vis. Malmös tränare Uwe Rösler var uppe vid ett flertal tillfällen under den första halvleken och viftade, pekade och hade sig för att försöka mana på sina spelare.

Det gjorde han tyvärr stundtals förgäves. För att några minuter senare skulle det vara dags igen. Djurdjic var framme (vem annars?) i samma läge som vid målet. Han måttade in bollen till Imad Khalili i straffområdet, varpå den senare försökte sig på ett konstnummer i form av en cykelspark, men misslyckades.

Rosenberg, som var tänkt att spela matchen i matchen mot Nikola Djurdjic, kunde inte komma upp i nivå och det var aldrig något snack om vem som bjöd upp till dans. Han fick sig ett par rejäla tryckare och fick känna på det blöta gräset. För detta var sannerligen Djurdjics match. Hoppande över bollar, briljans vid kontringar och ett ständigt – sedvanligt – slit. Det blev bokstavligt talat farligt varje gång han fick bollen vid fötterna.

Några hetsiga situationer, hårtorkar och tjafs senare var den första halvleken över. Och känslor var det gott om.

Uwe Rösler och spelarna saknade en hel del

Malmö öppnade lika bra som i första halvleken och landslagsmeriterade Behrang Safari stod för ett flertalet fina ingripanden.

I den 63:e minuten skulle det hetta till ytterligare en gång. Domaren lämnar bollen på ett konstigt nedsläpp och missförstånd uppstår. Sandberg, som bara ska slå tillbaka bollen till Malmö, sätter igång ett anfall genom Djurdjic. Det väckte stora reaktioner från de tillresta skåningarna och Fouad Bachirou som fällde Bajenspelaren, fick en varning.

Uwe Rösler fortsatte att vifta och peka, utan att få några större reaktioner.

För ledningen skulle komma att utökas. I matchens 87:e minute fälldes Kacaniklic av Erik Larsson och han fick syna det gula kortet. Hammarby fick en frispark på offensiv planhalva. Och som man förvaltade den. Man skickade in bollen i straffområdet och Richard Magyar kunde peta in bollen bland nätmaskorna.

Det blev sedan även slutresultatet.

Det fina, fina supporterskapet

Spänningen har nu stigit och glaset är varken tomt, halvfullt eller fullt. Det är överfullt med en otrolig känsla. AIK pulvriserade Falkenberg och ett av fyra lag (!) kan bärga serieseger. Tre Stockholmsklubbar. När hände detta senast?

Hyllas bör Allsvenskan göra. Både för jämnheten och insatserna, men även den underskattade supporterkulturen och stämningen på läktaren. 2290 tillresta. 29 117 totalt. Helt fantastisk stämning. Pyroteknik. Rök och bengaler.

En krydda till detta? Magyars tårar efter slutsignal. Det, om något, bevisar vad detta betyder. Den oerhörda pressen man har på sig som fotbollsspelare och samtidiga euforin med sina lagkamrater. Att i en sådan här match få näta, sätta spiken i kistan. Att få ta laget närmare ett eventuellt guld. Det var vad Magyar fick uppleva och vara med om.

Detta är fotboll. Svensk fotboll när den är som bäst.

Låt den därför vara det. För unikt är ordet.

Skrivet av gabriel

Fotbollen har inte bara kommit att bli ett fundament i mitt liv, utan något jag de facto inte kan leva utan. Många gånger är den enda viljan att få se och njuta av vacker fotboll. Följer alla möjliga divisioner, men intresset ligger främst vid Allsvenskan och Europas tre största ligor.

Relaterade blogginlägg