Krönika: Ett geni bakom triumfen

Publicerat 2019-10-16 11:33

SOLNA. Det var en otroligt laddad match på förhand. 50 000 på läktaren. Tre enorma poäng på spel. Det fanns en nyckel, men tveksamt var om den skulle passa låset. För detta kunde bara sluta på ett vis. Eller?

Det svängde en hel del fram och tillbaka medialt inför denna match och matchen mot Malta och ännu en gång hamnade en viss Zlatan Ibrahimovic i centrum. Att den gode ”Ibra” ständigt hamnar i rampljuset är förståeligt, men att det denna gång var med anledning av obegriplig kritik mot Janne Andersson, var oerhört tråkigt att bevittna. I grund och botten är man mer eller mindre medveten om vad Zlatan vill belysa i det här läget – det strukturella problemet – som existerar i hela Europa, men som vi många gånger inte vågar tala om i den svenska toppfotbollen. Men Janne borde inte vara måltavlan, för här handlar det om makthavare högre upp.

Mer kritik skulle förbundskaptenen få. Det ryktades om en hel del olika startelvor och hur Sverige eventuellt skulle formera sitt lag mot ett slagkraftigt Spanien. Ingen Isak, men en Berg. Experter i TV, på sociala medier och runtom i fotbollslandet var snabba med att belysa den tidigare Norrköping-coachens okunskap. Han förstod minsann inte fotboll.

Denna gång berörde det inte honom. De populistiska påtryckningarna och påfrestningarna som omgivningen bjöd på rann bara av. Det såg man inte minst på presskonferensen, där han var tydlig med vad han ville – och att han skulle följa sin linje.

Nyckeln var att våga.

Och som han visade att han vågade. Förbundskaptenen var taggad till tårna och utbrottet, som resulterade i en varning vid inledningen av matchen, var något av ett kvitto på hur mycket han egentligen ville. Trots det startade matchen som väntat. Spaniens spel talade sitt tydliga språk och de tog tag i taktpinnen och förde matchen. Inga konstigheter. Det är ju Spanien och inte någon blåbärsnation som saknar spets eller kvalité.

Följde planen

Då skulle det självklart eskalera ännu en gång. Sverige var fega. Vi borde ju göra ändringar, styra och ställa och gå offensivt. Ut med Seb Larsson hette det. Flytta ut Quaison till höger och in med Isak på topp. Vi spelar nämligen på Friends Arena och hit kommer man inte och plockar poäng hur som helst. Till tyckarna och skrivbordsproffsen, kommer ni inte ihåg hur det gick sist?

Med god aktsamhet och enorm fingertoppskänsla följde Janne sin idé. Det defensiva arbetet började från första gubbe. Och sakta men säkert tuggade landslaget sig in i matchen. Enligt planen.

Berg sprang, slet och gjorde livet surt för motståndarna. Seb Larssons outtröttliga lungor fick sig en omgång. Kristoffer Olsson luckrade upp på mittfältet. Och matchens absolut bästa spelare Robin Olsen, stod för sin bästa match i landslaget – möjligen karriären. Monsterparad efter monsterparad. Och offensivt var det precis som Janne hade förutspått. Spanien var inte lika bra i försvarsspelet som anfallsspelet, och tog man sig förbi första delen, hade man alla möjligheter i världen.

Efter storspel från lagens respektive målvakter skulle Sverige få utdelning. Quaison fick bollen i utkanten av straffområdet, tittade upp och lade – med sin känsliga fot – in bollen till en inrusande Marcus Berg. Anfallaren nickade och De Gea gjorde som han gjort hela matchen – stoppade bollen genom en fantastisk räddning. Denna gång släppte han dock en retur till Emil Forsberg, som slog till bollen. Men målvakten stod för en ännu värre parad! Skulle det inte gå denna gång heller? Där och då dyker han upp på returen. Den utskällde. Den hatade. Den kritiserade. Marcus Berg petar in bollen och vi har 1-0 Sverige.

Efter en hel drös matcher utan mål, fick han göra det. Och så lägligt det kom. Därefter blev Sverige (som väntat) pressade och Spanien gick framåt. I den 74:e matchminuten fortsatte ljus att lysa i arenan. Bokstavligt talat, alltså. Supportrarna drog igång en hel räd med ”flashlights” på telefonerna, och man kunde inte annat än att dras med och få känslan av att detta såg ljust ut.

Att lyfta och komma ihåg att hylla

Minuterna senare var det dock dags för honom att hoppa in. Supportrarnas favorit, Alexander Isak. Robin Quaison lämnade gräset till stående ovationer och till stort jubel fick den unga anfallaren springa in på plan. Han gjorde jobbet, varken mer eller mindre. För det var ju i ärlighetens namn inte den mest tacksamma uppgiften, att komma in mot Spanien och försvara en 1-0-ledning. Det visade sig att det inte skulle hålla heller. Precis som mot Norge senast på Friends lyckades man inte stå emot. Spanjoren Rodrigo, till vardags i Valencia, fick sätta 1-1, vilket senare blev slutresultatet.

Bittert? Absolut. Men man ska absolut inte glömma bort att man på förhand inte förväntade sig någonting. Mer än nöjd hade man ju varit om landslaget lyckades plocka en ynka poäng mot giganterna. Sverige var dock närmare att få med sig mer än så, än att lämna tomhänta. Det var tack vare geniet. Jan Andersson. Som stod emot påtrycket. Som följde sin linje. Som satte en plan. Han och tränarteamet hade sannerligen gjort sin läxa efter brakförlusten i Madrid. Synligt var att man hade lagt ner mängder av timmar, jobb och slit på att göra jobbet. De lyckades. Vi lyckades. Och är ett steg närmare EM, med viss hjälp ifrån grannlandet Norge, som lyckades knipa poäng borta i Bukarest.

Se nu till att hylla honom. Svenska landslagets alldeles egna geni, som skapade en nyckel och fick den att passa.

Nu väntar Rumänien i nästa match och vi har allt i egna händer. Jag känner mig i alla fall trygg.

		Lag	S	V	O	F	+/-	P
1		Georgien	0	0	0	0	0	0
2		Portugal	0	0	0	0	0	0
3		Turkiet	0	0	0	0	0	0
4		Tjeckien	0	0	0	0	0	0

Skrivet av gabriel

Fotbollen har inte bara kommit att bli ett fundament i mitt liv, utan något jag de facto inte kan leva utan. Många gånger är den enda viljan att få se och njuta av vacker fotboll. Följer alla möjliga divisioner, men intresset ligger främst vid Allsvenskan och Europas tre största ligor.

Relaterade blogginlägg