Mourinho och Tottenham – ytterligare en saga med ett olyckligt slut?

Publicerat 2019-11-20 18:29

Sent på tisdagen/natten mot onsdag stod det klart att Tottenham sparkar Mauricio Pochettino. En förändring var nödvändig – och den genomfördes. Men frågan är om strategin och vägen man valt att gå är den rätta.

13/4

Premier League Newcastle - Tottenham

4 - 0

7/4

Premier League Tottenham - Nottingham

3 - 1

2/4

Premier League West Ham - Tottenham

1 - 1

30/3

Premier League Tottenham - Luton

2 - 1

16/3

Premier League Fulham - Tottenham

3 - 0

Han var den som tog Tottenham till de absolut högsta topparna av den europeiska fotbollen. Mauricio Pochettino har möjligen varit anledningen till att Spurs utvecklats till det lag de kommit att bli idag. Men en rad dåliga resultat skulle vara nog. Klubbledningen behövde agera och gjorde även så. Ersättaren presenterades kort efter att man annonserat nyheten om att man valt att skiljas åt med ”Poch”. Och han heter José Mourinho. ”The Special One” har haft en framgångsrik karriär, det kan ingen förneka, och självklart tillhör han tränarna från den ”övre hyllan”. Frågan är dock om han fortfarande har det som krävs. Han har gjort sig känd för ett flertal sämre avslutningar på sina tränargärningar.

Men hur har det egentligen gått för honom under hans tidigare sejourer?

Benfica (2000)

Mourinho fick ta över efter Jupp Heynckes, fyra veckor in i ligaspelet. Inledningen gick ganska bra och efter att ha fått handplocka sin kompanjon, tillika assisterande tränare, bärgade man några viktiga segrar.

Rykten hade dock gjort gällande att hans position som tränare inte skulle bli långvarig. Mourinho valde därför, där och då, att ställa klubbpresidenten, Vilarinho, mot väggen och be om en kontraktsförlängning. Önskemålet nekades, varpå José valde att avgå.

Redan tidigt i karriären kunde vi se att denna man inte var lätt att ha att göra med.

Uniao de Leiria (2001-2002)

Här gick det väldigt bra, även om han inte blev långvarig. Han tog över Uniao de Leiria i juli 2001 och stod för väldigt fina insatser i en klubb som inte alltid lyckas vara med och slåss i toppen. Trots det befann de sig där. I november 2001 låg man på fjärdeplats i tabellen, bland annat framför Porto och någon enstaka poäng bakom hans gamla klubb Benfica.

Det gjorde att andra klubbar fick upp intresset och redan efter en halv säsong skrev han på för Porto.

FC Porto (2002-2004)

När han tog över Porto låg de på femteplats i tabellen, men han satte fart på spelarna och avslutade sin första säsong på tredjeplats.

Inför säsongen 02/03 fick han sätta sin trupp och ha en hel försäsong med laget. Och det skulle komma att gynna både honom och spelarna. Det mest utmärkande i Mourinhos fotboll under denna tid var den höga pressen och det var det sättet att spela fotboll som tog honom långt. Den andra säsongen tog han laget hela vägen till en ligatitel och cuptitel. Dessutom slog han dåtidens rekord om flest inspelade poäng under en säsong. Ute i Europa hade han gjort sig ett namn, där han även vann Uefa Cupen.

Säsongen 03/04 skulle han verkligen utmärka sig och ta Europa med storm. Denna säsong kammade han hem den finaste klubbtrofén av alla, Champions League-pokalen. Dessutom vann han den portugisiska supercupen och ligan med råge. Det firade ”The Special One” på hans absolut egna sätt.

Chelsea (2004-2007)

Det var under sin första tid här som han skulle annonsera sig själv som den specielle. Denna sejour blev som alla säkerligen vet väldigt lyckad. Han slog rekord efter rekord och kammade hem titel efter titel. Champions League- och Premier League-vinnare, för att nämna några bedrifter.

Säsongen 07/08 skulle dock vara slutet. Efter en sämre inledning på säsongen, bland annat med förlust mot Aston Villa, började Roman Abramovich tappa tålamodet.

I september 2007 valde klubben att gå skilda vägar med tränaren. Den situationen saknade inte turbulens. Där ska Mourinho ha varit oense med klubbpresidenten.

Ännu ett tveksamt avsked.

Inter Milan (2008-2010)

Kanske den mest framgångsrika tränaren i Serie A – åtminstone på så kort tid. Här vann han allt.

Under den första säsongen vann han visserligen ligatiteln, men det var under hans andra säsong som framgången var som störst. Här vann han trippeln, närmare bestämt ligan, inhemska cupen och Champions League och blev med sitt Inter de första att göra det i Italien.

Detta avsked blev snarare ledsamt än brokigt för hans del, med tanke på att han trivdes så väl.

Real Madrid (2010-2013)

Även om han hade det väldigt svårt mot Barcelona och sällan lyckades vinna, så mäktade han med att slå dem i den spanska cupfinalen och kamma hem en titel under sin första säsong. Och under sin andra säsong fick han knäppa Barcelona på näsan, genom att vinna ligatiteln.

Här kan man se hans avslut i klubben på olika sätt. Men enligt rykten kom han inte så bra överens med Sergio Ramos och Iker Casillas, två högt ansedda spelare i klubben. Den senare valde han dessutom att bänka, till många supportrars besvikelse. Världens, tillsammans med Messi, bästa spelare, Cristiano Ronaldo, hade även han en del otalt med Mourinho.

Han hamnade helt enkelt i olustiga situationer med spelare, ledare, journalister och supportrar, vilket ledde till att han och klubben skiljdes åt.

Chelsea (2013-2015)

Återkomst till klubben han fick med sig fina minnen ifrån. Och framgångarna skulle återigen ramla in. Han vann ligacupen och ligatiteln under sin andra säsong och många trodde här att denna sejour aldrig skulle ta slut.

Men sagan skulle återigen avslutas på ett knackigt vis. Kärlekens romans mellan honom och Chelsea tog tragiskt slut, efter en rad usla matcher under 2015/2016. Många supportrar var missnöjda efter en undermålig avslutning.

Manchester United (2016-2018)

Hur skulle detta gå då? En sargad klubb, som inte hade imponerat det minsta på ett tag och en tränare som fick en sämre avslutning på sin senaste sejour. Debutåret var bra, men inte briljant. Han vann både EFL-finalen och kammade hem Europa League-pokalen, vilket dessutom gav en plats i nästkommande upplaga av Champions League.

Under sin sista säsong, 18/19, gick det sådär. De goda resultaten uteblev och han kritiserades ständigt i media. Det gjorde att han gick ut och ”krävde” respekt. Återigen hamnade han vid ett flertal tillfällen i dispyt med journalister. Efter 17 omgångar sparkades han.

Så hur ska då sagan i Tottenham sluta? Att det kan börja bra är inte helt osannolikt. En ny tränare kan ge den effektiva, mentala boosten, som gör att spelarna hittar tillbaka till sig själva. Samtidigt är det inte den lättaste av klubbar att ge sig på. Många frågetecken, minst sagt.

Vad händer om han inleder dåligt? Orkar Mourinho lyfta ett knackigt Tottenham? De engelska journalisterna ger sig mer än gärna på honom – och kommer att göra det. Hur kommer han att hantera dem? Bråkar han sig ifrån ännu en klubb? Och blir det då en konflikt med spelare, ledare, supportrar eller andra?

Återstår att se.
Mourinho-sagan blir dock en spännande följetong.

Skrivet av gabriel

Fotbollen har inte bara kommit att bli ett fundament i mitt liv, utan något jag de facto inte kan leva utan. Många gånger är den enda viljan att få se och njuta av vacker fotboll. Följer alla möjliga divisioner, men intresset ligger främst vid Allsvenskan och Europas tre största ligor.

Relaterade blogginlägg