Nu håller de svenska landslagen på att ta form

Publicerat 2019-11-07 15:08

Succé för damerna i somras, briljanta insatser från herrarna ifjol och ett fortsatt producerande U21-landslag. Det är bara några exempel på hur bra de svenska landslagen är numera. Och det kommer bara att bli bättre.

Janne Andersson kanske är den främste mannen att tacka herrfotbollens framgångar för. Och han ska verkligen hyllas för sin förmåga att sätta ihop ett lag och berömmas för sina ledaregenskaper. Att han tilldelats ett pris för sitt ledarskap och utsetts till ”Årets påverkare” är verkligen rättfärdigat. Det är en människa som bidragit och står för det han gör.

– Det här är mer, som jag uppfattar det, hur man upplevt att jag har utfört mitt uppdrag, vad jag står för i mitt ledarskap. Det är på så sätt väldigt hedrande och glädjande att man ser det på det sättet och vill premiera det. Jag tycker att det är jätteroligt och hedrande, säger han till TT.

Men det är trots allt inte bara Janne som ska benämnas i termer om landslagslycka och framgångar på internationell nivå, även om han bidragit rejält. I centrum får även andra infinna sig, inte minst spelare. Det har ju varit mycket snack om Alexander Isak den senaste tiden – och det med all rätt. Han är nämligen, tillsammans med en del andra, i samma veva som Janne ett kvitto på vart den svenska fotbollen är på väg.

Och det är framåt.

Jag trodde att han drev med mig

För det nämnda kvittot är längre en befarat. Se bara lite längre ned på den hopknölade pappersbiten, så noteras att änden fortfarande sitter fast i kvittoskrivaren och att nya ting håller på att skrivas in. På listan kan betraktaren skåda två nya, spännande namn, som på ett extraordinärt sätt tagit sig in i A-landslaget. Mattias Svanberg och Dejan Kulusevski. Talangerna har inte bara gjort det bra i U21-landslaget, utan de har även mäktat med en hel del fantastiska insatser i den bespottade – men ack så passionerade och kvalitetsspäckade – italienska ligan.

Svanberg har etablerat sig som en viktig truppspelare och hittas allt oftare i Bolognas startelva. Kulusevski har å sin sida tagit Serie A och Parma med storm, genom sina två mål och fem framspelningar. Nu huserar återigen hiskeliga siffror i medierna om en uppkommande svensk. Och det är helt fantastiskt.

– Jag var ute på planen här i Parma, träningen var slut och jag passade lite med en lagkompis när Gagliolo kom fram och skrek att jag blivit uttagen. Jag trodde inte att det var sant, jag trodde att han drev med mig, säger Kulusevski till Expressen.

Enorm glädje

Vi fick det i Victor Nilsson-Lindelöf, som senare kom att köpas för stora summor. Sedan slutade det inte talas om Alexander Isak och anfallarens framfart. Nu handlar allt om Dejan Kulusevski och den utsökta tekniken.

Däremellan kunde (och kan) den svenska fotbollen dessutom glädjas över att Robin Olsen tog steget till en större liga, Emil Forsberg spottade in mål och assist i Bundesliga samt att Albin Ekdal fick dra på sig kaptensbindeln i den ärofyllda klubben Sampdoria. Bara för att nämna några exempel, alltså.

Samtidigt dras de svenska landslagen med en del avbräck, utan att man behöver oroa sig nämnvärt, och istället kan omfamnas av känslan att det kommer att gå bra ändå – trupperna är breda.

”Jag var otroligt besviken”

Sedan har vi självklart damlandslaget. Vårt kära, fantastiska och underhållande landslag som stod för dunder och brak i somras. De kammade hem ett brons i världsmästerskapet 2019 och vi svenskar fick anledning att bli euforiska. Och tv-siffrorna, uppslutningen och laddningen inför, under och efter sköt i höjden. Aldrig någonsin hade intresset varit så stort för damfotbollen. Spelare som Kosovare Asllani hittade till ett av världens största varumärke till klubb, Real Madrid. Och det är precis lika fantastiskt.

Nu håller man på att pränta in en vinnarmentalitet i skallarna. Det typiska försiktigt svenska ”lagom är bra”, suddas sakta men säkert ut. Man är inte längre nöjd med några halvdana insatser, för nu går man in och tänker inte lämna tomhänta. Oavsett vad.
Hedvig Lindahl, burväktare i det svenska damlandslaget, ger ett klockrent exempel.

– Jag var otroligt besviken när vi inte tog oss vidare till finalen. Efter 90 minuter mot Nederländerna så tyckte jag att vi var närmare att göra ett segermål men så blev det inte och jag blev väldigt besviken över det. Jag känner att hade vi mött USA igen så hade det nog blivit en helt annan matchbild av det, en tajt match, vi får hoppas att det blir så imorgon istället, säger Lindahl till TV4 Sporten.

”Man ska inte förlora matchen på förhand mot USA, det är det som många lag ofta gör”

Detta är hennes ord inför en tuff match mot USA och det visar tydligt på missnöjet efter ett – sett ur ett generellt och utomstående perspektiv – lyckat VM.

Det är helt enkelt kolossalt. Vad som är på väg att ske. Damlandslaget växer och herrlandslaget slår stornationer. Vi är på väg mot fler mästerskap. Och i U21-landslaget fortsätter det att framhävas talanger, som oftare tar steget upp.
Sverige växer och plötsligt inser vi hur långt det där kvittot är och kommer att bli.

För några år sedan sjöng man om det ”Nya Sverige”.
Och nu börjar den saken sätta sig.

Skrivet av gabriel

Fotbollen har inte bara kommit att bli ett fundament i mitt liv, utan något jag de facto inte kan leva utan. Många gånger är den enda viljan att få se och njuta av vacker fotboll. Följer alla möjliga divisioner, men intresset ligger främst vid Allsvenskan och Europas tre största ligor.

Relaterade blogginlägg