Krönika: Min livslånga kärlek har lämnat mig – snälla fotbollen, kom tillbaka!

Publicerat 2020-04-09 20:18

Den blandade doften av uteserveringarnas gula guld i en särpräglad symbios med folkmassan i gula landslagströjor, vilka borde fått en omgång i tvättmaskinen redan förrförra kvalmatchen (tröjorna alltså), saknas mig. Enormt. Innerligt. I hjärtat.

Jag presenterar mig alltid, med gränslös stolthet, som en del av den svenska landslagsklacken. En tillhörighet, en gemenskap & en passion delad med hundratusentals landsmän. ”Andreas var namnet, och jag tillhör den Gula Väggen.”

Det är ett drygt halvår sedan vi sjöng ”Isak, hallå, hallå, hallå” (melodi ”Växeln hallå”) nere på Arena Nationala i Bukarest efter den förlösande 2–0 triumfen mot Rumänien i matchen som definitivt skulle säkra entrébiljetten till sommarens tilltänkta EM-fest. Dagen till ära hade en av Gula Väggens färgstarkaste personligheter, ”Hasse Kongo”, sytt en Draculamundering i gult och blått till klackens stora förtjusning. ”Kongo” tillsammans med ”GV Sara”, den sprakande tjejen med Sveriges flagga som ansiktsmålning, samt ”Kannan” med inte mindre än tre matchens lirare troféer under fjolårets EM-kval för sin imponerande kreation av en fullskalig guldvattenkanna på huvudet, är den trio supportrar som personifierar essensen av vad Gula Väggen står för.

För i den svenska landslagsklacken är det inte bara accepterat utan tvärtom hyllat att just Du är Du. Fullvuxna män i Draculakläder med eller utan kannor på huvudet, tjejer med den svenska fanan målad över ansiktet, barn och ungdomar med viftande halsdukar, svenskar med rötter från helt andra länder, rika och ekonomiskt utsatta, gamla och unga, tjejer som killar, oavsett vilket parti du röstar på, vilken gud du tror på eller vilket kön du älskar – så står vi där med gula tröjor på läktaren. Tillsammans. Vi känner samma tillhörighet, samma gemenskap och samma passion för de svenska landslagen. Alla ska med. Alla får vara med.

Det är sjukt coolt att vara en del av den Gula Väggen. ”Alla andra kan gå hem”, som John Guidetti uttryckte det den där euforiska U21-kvällen i Prag för fem år sedan.

Igår kollade jag VM-krönikan från -94 för trehundraåttioelfte gången i ordningen.

Snälla fotbollen. Kom tillbaka. Jag älskar dig.

Skrivet av Anders Karlsson

En äkta Premier League fanatiker som följt engelsk fotboll i över 20 år, men som även har stort intresse i all europeisk toppfotboll. Över 10 års erfarenhet inom betting och spelbranschen finns också i bagaget.

Relaterade blogginlägg